Galgbacken

Galgbacken  

 

Ås härad avrättningsplats Knapersbacken har legat på denna kulle sedan 1600-talet

“Avrättningsplatserna ofta är bortglömda av de omkringboende för att de inte längre syns.”

Vintern 1753/54 blev tidelagaren Per Hansson från Finnekulla i Rångedala och barnamördaren Sven Anderssonfrån Vevelhult i samma socken avrättade här Båda hade dömts till s,k. skärpning av dödsstraff. För tidelag och barnamord betydde detta att kropparna brändes på bål efter halshuggningen Förutom menen brändes även de tre kor som Per Hansson hade begått tidelag med. Kvittot över kostnaderna för » bålverkens  uppbyggande » 39 daler silvermynt, uppvisades vid Ås härads vinterting 1754.

En länge omtalad avrättning skedde den 14 oktober 1831 när man halshögg och steglade dubbelmördaren Sven Svensson från Rångedala, »Klämma Sven» kallad. Han hade vid skilda tillfällen mördat knallen Jan Jansson från Bredared i Rångedala och adelsmannen Tönne Oxehufvud på Hökerums säteri. Stegling var en typ av skärpning av dödsstraff som innebar styckning av den döda kroppen.

Efter en tids kringirrande i skogarna greps till sist Nätt och Löv och införpassades i häkte.
Nätt dog i häktet, men Löv blev avrättad på Ås härads avrättningsplats i Nitta.
Den 13 september 1854 avrättades poströvaren Johannes Löf  från Kinnarurmma på denna plats. Det har berättats att kvinnor direkt efter dödshugget rusade fram för, att samla upp den avrättades blod, som man trodde kunde bota sjukdomar.

Den sista avrättningen på As härads galgbacke ägde rum klockan tolv på dagen den 28mars då man halshögg Lars Pettersson från Vånga, den s.k.  »Löva Lars». Han hade begått ett synnerligen rått yxmord på en ung gårdfarihandlare från Brämhult. Borås Tidning skrev den 3 april 1855 Pettersson, som lär ha varit väl beredd till döden mottog dödshugget med lugn och resignation.